2012 har nog varit ett av de mest händelserika åren i mitt liv och under dessa 52 veckor, 365 dagar har jag hunnit med så mycket. 

 

Undet det första halvåret jobbade jag och jag jobbade mycket. I veckorna jobbade jag som vikarie, från förskoleklasser ända upp till högstadieklasser. Detta arbete, även om det bara var vikariat och även fast det bara varade i ett halvår så gav det mig så otroligt mycket. Jag har aldrig sätt mig som en "barn" människa men detta jobb gav mig verkligen en helt ny syn på mig själv och jag insåg att jag kan jag också. Men framförallt handlade det mest om att våga, att våga ta ansvar över någon annans barn utan att vara rädd för att göra fel. Jag trodde innan jag hade börjat arbeta att jag inte hade någon aning om hur man betedde sig runt barn. Hur man skulle prata, hur man skulle få dem att lyssna, hur man skulle trösta, hur man skulle lära dem rätt och fel, men framför allt, hur man skulle vara en bra förebild. Men som en förvåning så föll allt bara helt naturligt. Kanske är det nerärvt i oss alla eller handlar det bara om tålamod och sunt förnuft? Vad vet jag. Men en sak vet jag säkert och det är att jag än idag kan sakna alla dessa barn. De lärde mig så otroligt mycket om mig själv och fick mig att utvecklas som person och jag hoppas att jag på något sätt fick dem att ta något steg i rätt riktning också.

 

Sen var det ju det där med att arbeta på högstadiet. Jag var ganska skeptisk mot det i början eftersom det kändes som att jag precis hade gått ut högstadiet själv, trots att det var över tre år sedan. Men jag valde att pröva och ge det en chans fanns ju inget jag hade att förlora. Grejen med att vara vikarie i en högstadieklass är att du ibland får undervisa i ämnet som den lärare du ersätter vanligtvis har. Och att ställa sig inför en hel klass och att undervisa i någonting man inte har läst på över tre år, i mitt fall bland annat fysik, blev ju en utmaning. Att snabbt läsa igenom vad de ska kunna och sedan förstå det själv och sedan kunna förklara varför det är som det är var verkligen en utmaning. Nervöst i början men när man väl märkte att man klarade det, man överlevde och man faktiskt uppskattades blev det hela bara en otroligt rolig erfarenhet och upplevelse. Efter ett tag var jag inte ens nervös när jag ställde mig längst fram i klassrummet för att prata utan tycket bara att det var roligt.

 

Sen kom sommaren. Vilket skulle bli till en av de bästa i mitt liv. Det började med peace and love. En galen vecka fyllt med skratt, vänner, musik, billig cider och framför allt frihet. Det finns inget bättre än att spendera en hel vecka i Borlänge när man känner att man bara vill bort från vardagen. I Borlänge kan jag andas. Vi har redan bokat in att vi ska dit sommaren 2013 vilket kommer att bli fjärde året i rad.

 

Efter några veckors uppvilande så åkte jag och fyra av mina absolut bästa vänner på en eurotrip i ungefär en månad. Vi skulle alltså åka tåg igenom nästan hela Europa. De stora stoppen blev Paris, Livorno, Rom, Rimini, Venedig, Hvar och tillsut Berlin. Jag har aldrig tidigare rest någonstans utan någon vuxens sällskap (kanske ses jag som vuxen?) och jag hade aldrig tidigare varit borta från Sverige så länge. Fem tjejer skulle klara sig själva i Europa i en månad, hur skulle det gå? Självklart var vi nervösa när vi gick på planet som skulle ta oss till Paris, men förväntningarna och glädjen tog över. Detta kom till att bli det bästa jag gjort på hela året, kanske i hela mitt liv och jag tror med inga tvivel att mina vänner kan instämma. Vin neranför, Eiffeltornet, en cigarett på en uteservering, de långa tågresorna, första doppet i havet, glass på stranden, alla stadsvandringar, resturangerna, den galna utekvällen i Rom men några amerikanare som sedan slutade med att vi liftade hem till hotellet, fem tjejer intryckta i baksätet på en bil med två italienska män, den inte mindre galna utekvällen i Rimini på Altromondo, Venedig världens vackraste stad, solen, de långa dagarna på klipporna på ön Hvar, all god mat, alla goda drinkar, alla trevliga människor, ölen som vi aldrig drack i Berlin, starbucks, skratt, härliga stunder, minnen för livet. Varje gång jag tänker tillbaka på denna resa kan jag inte låta bli att le och för en stund känna mig som den lyckligaste människan i världen.

 

Efter sommaren så började jag studera på Örebro Universitet där jag läser socionomprogrammet. Jag var tveksam till utbildningen och idag är jaf fortfarande tveksam. Terminen är snart slut och jag kan inte bestämma mig för om jag ska hoppa av eller forstätta. Detta halvår har nog ett av de jobbigare, men även så otroligt lärorikt. Nya kunskaper, nya vänner, ny skola. Bara en sån sak som att börja studera efter ett års uppehåll kändes stort och överväldigande. Ibland vill jag gå kvar men vissa dagar vill jag bara hoppa av och dra till Thailand. Men om jag ska göra det sistnämnda måste jag ha en plan till hösten. Ny skolan, ny utbildning, ny stad? Femtonde april är sista ansökningsdadumet till något nytt, hoppas jag bestämt mig till dess.

 

Sist vill jag bara nämna nyårsafton. Som faktiskt för en gång skull blev bra. Umgicks med tre av mina bästa i Örebro. Åt trerätters middag och sedan spelade spel, lekte lekar och skrattade otroligt mycket. Tolvslaget firades in på en hemmafest på väster och min kväll slutade kanske lite oväntat badandes i ett badkar med ett glas champange i handen. 

 

Detta blev långt men om man jämför med året som har gått så är texten väldigt kort. Jag heter Rosanna och välkommen till min blogg och till år 2013.